Vi gav oss ut på en tvådagars utflykt till en mongolisk national park med gänget från våran tågvagn som vi kommit med. Det var fruktansvärt kallt hela tiden, när vi kom fram mitt på dagen var det -27 grader och det blev inte varmare framåt kvällen, som kallast var det -37. Vi började med att ta en vandring på knappt två timmar upp och ner för en klippa, det var en fantastisk utsikt därifrån plus att man fick upp lite värme.
Efter lunch var det hästridning på schemat, Jag och Micke gav oss iväg med första gruppen som även bestod av Mick, Ella och en guide. Det var fruktansvärt kallt att rida runt där, men som tur var hade Mick en plunta med vodka med sig som vi värmde oss med. Även här kom vi till platser med fantastisk utsikt, men det var på vägen tillbaka när vi skulle rida igenom en tät skog som problemen kom.
Det började med att jag precis innan vi skulle in bland träden fick en fruktansvärd kramp i baksidalår, det gjorde vansinnigt ont och var inte lätt att ta sig ur sadeln för att stretch heller eftersom mitt beteende inte gjorde hästen lugn direkt. Men efter en stund och med en otroligt brysk metod som guiden bistod med så var krampen borta och de övriga i gruppen hade i alla fall haft roligt åt saken.
När vi sedan ska rida ut ur skogen händer nästa incident, Micke rider för nära ett träd så han får ett par döda grenar i bröst och ansiktshöjd. När han försöker böja dem över sig så knäcks de och ljudet skrämmer hästen som skenar, Micke faller av åt vänster men sitter fast i höger stigbygel. Hästen som är skrämd rusar fram och tillbaka och snurrar nått varv, Micke flyger med som en vante på utsidan och är bara centimetrar från att slå i träden med huvudet flera gånger. Att Micke kunde gå där ifrån med enbart ett blåmärke på foten är inget annat än ett mirakel, för det hade kunnat sluta riktigt illa. Ska tilläggas att 5 min efter olyckan satt Micke uppe på hästen igen.
På kvällen blev det lite drinking games med gänget i vårat tält och alla var överens om att det totalt sett var en lyckad utflykt. Familjen vi bodde hos slaktede en häst på kvällen så vi fick smaka lite sånt kött till kvällsmat. En märklig upplevelse att se en hela häst ligga uppdelad och utspridd.
Sammanfattningsvis kan man säga att vi lärt oss:
- Man måste ha riktiga kläder och framför allt skor i det här klimatet, satan vad vi har frusit.
- Att svepa ett glas ren vodka för att få upp värmen.
- Två nya Holländska drinking games
- Går bra att stycka en häst med en SwissArmyKnife
Här kommer en sanbb sammanfattning av Ulan-Bator:
- De flesta är väldigt trevliga och hjälpsamma.
- Taxi är extremt billigt, 700 per kilometer ( mindre än 3:50 kr)
- De enda som lurat oss på pengar är munkarna i buddisttemplet.
- Här är ruskigt kallt, tre par ullstrumpor, tre lager på benen och sex lager på överkroppen räcker inte längre än 30 min.
- Sett en enorm staty av Djingis Khan i silver.
Så här glad blir man när man lurar döden.
Gänget i tältet(Jurta). Fr. vänster Sandra (Holland), Niklas (Tyskland), Frank (Holland), Mikael (På väg till Laos), Elli (Holland), Mick (Holland), Per (På väg till Laos)
Per extra knäcker som kamelskötare i ca 15 sek och lyckas under dessa 15 sekundrarna reta upp kamelen så Mick är nära att bli avkastad.
Mikael på monstret. Han ser inte mycket ut för världen men han har förmodligen redan här planerat dådet med att kasta runt Micke som en vante.
Solnedgång på Mongoliska tundran.
Världens största Djingis Khan staty, mitt ute på Mongoliska tundran. Här började han sitt seger tåg med ett slag som handlade om hans fru. För med nfo se wikipedia.
